Kritikerprisen for teater 2025-2026

Tale ved utdelingen av Kritikerprisen for teater 2025/2026 tirsdag 22. september 2026 på Litteraturhuset i Oslo

ved Svante Aulis Löwenborg

Det är mycket hedrande för mig att få presentera Kritikerprisen 2025/2026 i kategorin Teater. De tre nominerade går i olika riktningar i estetik och publiktilltal. Kanske de är ett slags bevis på en reteatralisering och aktualisering av det rum som vi kallar teater. Såväl en oberoende, fri teater som två institutioner är representerade. Det visar på en bredd inom norsk teater. Här finns både nyskriven satir, en modern europeisk klassiker och ett helstöpt egensinnigt verk som tar utgångspunkt i dagboken till en av dansens stora berömdheter.

Det sistnämnda är självfallet Cabaret Nijinskij på Grusomhetens Teater, i regi och manus av Lars Øyno, med premiär 25 februari 2026. Viatslav Nijinskij och hans hustru Romola, samt hans danspartner Anna Pavlova från förr, är fint frammejslade. Nijinskijs karriär som dansare var kort, mentalsjuk som han blev i unga år och inlagd på olika institutioner i resten av sitt liv. Grusomhetens Teaters föreställning handlar i sin kammarspelsform bland annat om hur den store konstnärens förmåga avtagit, eller är icke existerande, om hur kvinnan får slita för en man som närmast har blivit till ett barn – men den handlar också om nostalgi. Det nostalgiska i vår samtid är nästan en alldeles egen estetisk rörelse, här granskas den som något som inte är fint och vackert, istället är det smärtsamt, ångestfyllt, kanske spöklikt, som när Anna Pavlovas dansande gestalt tar form inför våra ögon. Här finns det grymma i Grymhetens Teater, man skymta den. «Hadde ikke Grusomhetens Teater eksistert, ville vi måttet finne det opp. Å stige ned i kjelleren der er som å komme hjem til det det egentlig dreier seg om.» Så slutar Chris Erichsens text i scenekunst.no om Cabaret Nijinskij. Jag är böjd att hålla med.

Linda Gathus text och regi av Sukker, med premiär 10. oktober 2025 på Det Norske Teatret, utspelar sig mellan ett historiskt 1600-tal och vår egen tid, där paralleller dras mellan då och nu. Det handlar om kolonialismens konsekvenser över lång tid och hur både missuppfattningar och annektering av andras historia leder till en form av förtryck som ligger invävd i samhällets strukturer och kulturella samlingspunkter. Pjäsen navigerar skickligt i detta gränsland. En konstnär besöker ett galleri för att se en utställning och tala med ledningen, där tolkningen av hennes egen konst liksom den konst som är uppsatt på väggarna blir en studie av vem som tolkar vem, och vem som har makten att definiera denna tolkning. Detta är uppfordrande satir även för alla oss kritiker. Att formulera sig om egen bakgrund eller sin egen historia, medan andra tar sig friheten att stjäla den och berätta den vidare, är föremål för Linda Gathus sedelärande sociala skildring.

Sukker spelades med andra skådespelare, i samproduktion mellan Østfold Internasjonale Teater och Cornerstone på Bergen dramatikkfestival 2022. Även då i regi av Linda Gathu, som då också var husdramatiker på Dramatikkens Hus. Att hon omarbetat texten och ger sig i kast med den igen visar hur en text kan växa när den får nytt liv. Hur viktigt arbetet med dramatisk text är som sker på dessa nya norska institutioner i textutveckling. Sukker är en text som här får ett andra uppförande, ett bevis på att ny dramatisk text vinner på att sättas upp fler gånger.

Marie Nikazms regi av Presidentinnene på Kilden Teater, med premiär 28 april 2026, är den tredje nominerade. Werner Schwab var en dramatiker som skrev bortemot 15 stycken på några få år i början av 1990-talet och sedan hastigt gick bort. Hans mest spelade stycke kastar om samhällets hierarkier på karnevalistiskt manér. De tre rengöringsdamerna Erna, Grethe och Mariedl upphöjs från sin misär, ja, de upphöjer i sig själva genom att berätta sina drömmar om ett bättre liv på en alltmer alhoholindränkt fest. Deras suspekta religiöst-politiska övertygelser får i denna uppsättning toner av erotisk fräckhet och övermått. Marie Nikazms fina och detaljrika regiarbete har förmågan att förnya denna moderna klassiker och ge den nytt liv genom hennes inarbetade scenkoncept tillsammans med scenografen och kostymdesignern Julia Herskovits. Med de extravagant skickliga skådespelarna Ann Ingrid Fuglestveit, Ulla Marie Broch och Nora Moseid tar de konceptet ännu några steg vidare. Uppsättningen är en hyllning till textens särart och ställning inom samtidsdramatiken. Øyvind Bergs översättning av denna «schwabiska» är här viktig att nämna. Vems historia som får berättas och vem som har makten över den, är föremål för en «stage combat». Texten är en kamp mellan perspektiv och problemformuleringsprivilegier. Presidentinnenne bokstavligen «spelar skiten av» vilken som helst publik i de flesta produktioner av stycket, med tanke på hur mycket avföring som förekommer där. Att spelperioden på Kilden Teater var slutsåld redan på premiär visar att Nikazm & Co har haft förmågan att lyfta Schwabs grund i folklustspelet till groteskt uppförstorade och underhållande nya nivåer som handlar om vår egen groteska samtid.

I denna dräpande satir så dräper Erna och Grethe faktiskt sin väninna Mariedl på slutet – för att hon har gått för långt, tycker de – och det är ju så mycket blod i en människa, som de förvånat konstaterar. En presenning har då lagts ut för att publiken på första raden inte ska stänkas ner av teaterblodet. Men Mariedl återuppstår, alla de tre kämparna sjunger en sång om Guds olika uppenbarelser, tillsammans med kören Sølvstrupene från Kristiansand. Crescendot gör att man tappar andan.

Presidentinnene har den satiriska udd och det dödsförakt som sätter teatern på spel. Att Kilden Teater i Kristiansand är värt en resa eller två för att dra på teater har jag själv menat flera gånger. Också förra året gavs kritikerpriset till en uppsättning där, Kill Devil av Petter Width Kristiansen. I år är det dags igen: 2026 års Kritikerpris i kategorin Teater går till Marie Nikazm för regin av Presidentinnene på Kilden Teater.

Priset är ett tryck av Tom Gundersen. Ett stort grattis!